Tibetansk Spaniel
Den tibetanska spanieln är verkligen en helt underbar hundras. Jag har genom åren haft flera hundar av denna ras och jag tycker att de har en väldigt bra personlighet. De är den perfekta sällskapshunden och har en bra storlek. Då jag alltid pratar om dessa hundar och fullkomligt älskar dem så tänkte jag berätta lite mera om dem ifall du funderar på att skaffa dig en själv eller bara vill ha lite information.
Den tibetanska spanieln, som namnet anger, har sitt ursprung från Tibet. Hundarna har enligt historien funnits där i flera tusen år och bodde från början med munkar i deras kloster. Munkarna använde hundarna som vakthundar men även som sällskapshundar. Rasen kom sedan till England under slutet av 1800-talet där den oftast gavs bort som gåvor. Det var först på 1900-talet som man började föda upp dessa hundar och den första rasstandarden godkändes 1934. I Sverige registrerades den första tibetanska spanieln 1955 i den Svenska Kennelklubben (SSK). Därefter blev rasen alltmer populär och fler och fler registrerades i SSK.
En liten hundras
Den tibetanska spanieln är en ganska liten hundras med en mankhöjd på cirka 25 cm och en vikt på 4-7 kg. De finns i alla möjliga färger som vit, svart eller en blandning av färger. Alla färger är tillåtna enligt rasstandarden och deras päls är silkeslen och väldigt vacker. Nosen ska helst vara svart och deras ögon är mörkbruna. Vad gäller pälsvård så tycker jag att den är ganska enkel att ta hand om. Även då pälsen är ganska lång så brukar jag bara behöva borsta mina hundar en gång per vecka för att den ska se fin och välvårdad ut. Hundarna fäller cirka 2 gånger per år så då behövs såklart extra borstning och omsorg. Jag brukar ge mina hundar ett bad eller en dusch när det behövs, ofta inför utställningar. Under sommaren är det däremot ganska lerigt här runt huset så jag brukar duscha av dem varje dag. Däremot brukar jag inte behöva använda något schampo utan det räcker med vatten.
Vad jag fastnade för hos dessa hundar var främst deras härliga personlighet. De är väldigt intelligenta, charmiga och livfulla. Tibben tycker om att vara nära sin ägare och gillar både soffmys och roliga aktiviteter. Jag tar med mig mina hundar överallt och de anpassar sig lätt till alla situationer, miljöer och människor. De kan vara reserverade mot okända människor, vilket gör dem till bra vakthundar. Däremot har jag aldrig haft problem att introducera dem för vänner och bekanta. När vi är ute och träffar eller går förbi okända människor och hundar så har jag inte heller haft några problem. Om någon däremot kommer till huset och jag inte är där så brukar de skälla, men det tycker jag kan vara ganska bra! Jag tror att det är viktigt att utsätta hundarna för olika människor och situationer från tidig ålder så att de blir mer trygga i sig själva och inte så misstänksamma mot främlingar.
Tibetansk spaniel är också en väldigt envis hund och har sin egen vilja och personlighet. Jag tycker att de lär sig nya saker lätt och att de är väldigt intelligenta, men de vill gärna ha belöning för mödan. Det gäller att ha mycket tålamod när man lär en tibbe nya saker och det hjälper att själv vara lika envis som hunden. Tjat och höga röster är något som de inte uppskattar så räkna inte med att lära dem något med den metoden.
Den tibetanska spanieln lever länge och kan bli runt 15 år eller till och med äldre. De är ofta väldigt friska, men det finns en ögonsjukdom, PRA, som hundarna kan drabbas av. Sjukdomen är genetisk och leder till att hunden blir blind. Detta är något som man jobbar hårt för att få bort inom aveln.
Jag är själv uppfödare av tibetansk spaniel, men i mindre skala, så jag ger gärna tips och råd om du är intresserad.